Låt vardagsbesluten vara mindre planerade, kontrollerade och mer bejakande.
En av grundstenarna i improvisationsteater är att säga ja, att bejaka medspelarnas förslag. Det låter som om det finns något filosofiskt tänk bakom strategin, men i impro handlar det helt enkelt om att inte döda scenen
Ska vi köpa korv?
Ja, vi köper massor av korv.
Ja, vi köper en hel korvkiosk.
Ja och så ger vi korven till ett dagis.
Ja då blir barnen glada och går hem till sina föräldrar som haft en jobbig dag och är jätteglada för att de fick korv.
Och så vidare… (Vill bara påpeka att jag just improviserade den här lilla korvscenen. )
Samma scen utan bejakande medspelare:
Ska vi köpa korv?
Nej!
Varför inte.
Jag gillar inte korv.
Scenen är död.
Improvisationsteater är bland det roligaste som jag har gjort. Jag har aldrig skrattat så mycket som när jag höll på med det. Det blir ju så otroligt roliga, tokiga och oväntade scener när man improviserar, och när man bejakar andras tokigheter. Fantastiskt befriande att få säga ja till någon som kommer med det ena galnare påståendet efter det andra.
I impro finns ingen möjlighet att kontrollera och planera. Du måste gå in i scenen helt blank, du kan inte planera eller ens önska i vilken riktning scenen tar, eftersom du inte vet vad motspelaren tänker säga. Har du då en tanke i huvudet kan du inte längre genomföra den, du blir bara blockerad och kan inte respondera.
Ska vi köpa korv?
Ja, vi köper massor av korv.
Ja, vi köper en hel korvkiosk.
Ja och så ger vi korven till ett dagis.
Nej, inte till ett dagis, vi äter upp den själva!
Men då blir ju barnen ledsna?
Eh, what?
Scener behöver ju inte alltid vara så tokiga, de kan vara helt realistiska och vardagliga. De kan också utspela sig på jobbet. I ett mötesrum, en scen som vi alla känner igen, där någon föreslår något och alla säger nej och skakar på huvudet, eller tvärtom alla säger ja och kastar ur sig fler idéer, eftersom det är roligt att få bra respons. Ja, det stimulerar kreativitet, samarbetsvilja, arbetsglädje och främjar goda relationer.
Vem kan säga nej till det?