Mitt första besök på Östermalmshallen var för snart 35 år sedan. Jag var tio år och min pappa och jag var i Stockholm på affärsbesök. Fransson på SJ Resebyrå bjöd på besök på nya Arlanda inrikesterminal och middag på Grand hotell. Varför jag var med vet jag än inte idag, varför pappa som hade byggmaterialhandel i lilla Kalmar och knappast var storkund av affärsresor var bjuden, förstår jag inte heller. Men där var vi, inrikesterminalen skulle vara en tyst flygplats, man skulle titta på skärmar istället för att lyssna på utrop. Det var framtiden sa Fransson.

Av middagen på Grand hotell minns jag bara mitt möte med Carola. Jag stod i receptionen för att få gratis brevpapper med Grands logga på. Jag samlade på brevpapper från hotell, något skulle man ju samla på, klistermärken, filmisar, Pokemonkort, 10-åringar samlar på saker, jag samlade på detta. Carola stod i receptionen och pratade i telefon, en fast lina, med sladd som slutade innanför receptionsdisken. Jag väntade på brevpapper och hon stod bredvid. Vi var alltså båda fast vid disken.

Carola plockar upp en penna och är, mitt i samtalet, redo att skriva på mitt brevpapper. Varför skulle annars en 10-årig tjej be om papper i receptionen? Helt logiskt, jag ger dig det, Carola. Precis när hon ska skriva på mina papper, drar jag dem till mig och säger Nej tack, och går. Jag minns det 35 år senare, det gör säkert även Carola! Det ingick liksom inte i mitt samlande att det skulle stå något på hotellpapprena!

Vi bodde inte på Grand. Det var inte del av Franssons muta. Vi bodde på familjens standardställe i Stockholm,  Drottning Viktorias Örlogshem. Ett billigt, enkelt och helt ok hotell, mitt i stan, men egentligen avsett för personer kopplade till marinen. Min bror hade hittat detta när han låg i flottan. I mån av rum fick, kanske får, även privatpersoner logera på Örlogshemmet. Så det gjorde jag och min pappa. Frukost ingick dock inte. Och det är här Östermalmshallen kommer in. Vi åt frukost på Tysta Mari, vi var först på plats i hallen och beställde ostgiffel och apelsinjuice. Giffeln var täckt med svarta vallmofrön och juicen nypressad.

Exakt likadana gifflar ligger i Tysta Maris disk 35 år senare, samma svarta vallmofrön. Mycket smör, inga grönsaker och grevéost. Jag har i princip inte varit i Östermalmshallen de senaste 35 åren, mer än ett par enstaka gånger. Men den senaste månaden har jag faktiskt varit där varje vecka. Köpt bröd, ost, laxsmörja och idag slå till på lunch. När jag slutade på mitt jobb fick jag ett presentkort med en stor summa av företaget, på Östermalmshallen. Väldigt trevlig present, men bara en tillfällighet att jag den senaste månaden haft vägarna förbi, det kommer jag inte att ha på mycket länge och presentkortet är bara giltigt ett år. Det gäller alltså att utnyttja kortet till max om jag ska hinna göra av med hela summan. Det finns ju ett begränsat antal humrar man kan köpa, eller?

Giffeln ser lite trist ut där den ligger på nedersta hyllan. Jag höjer blicken, fastnar för räkmackan. Istället för juice tar jag ett glas vitt. Tysta Mari är fullt av tanter och gubbar, en av dem Uggla, och alla känner varandra. Det är tjena hit och tjena dit. Gifflarna ligger orörda på sin plats. Det har inte hänt så mycket här sen sist, tiden står stilla i Östermalmshallen. Men en del har hänt med mig sen jag var här som 10-åring.  Kanske ska jag be Uggla om en autograf på Tysta Maris kvitto? Bara för att?

Jag undrar vad som händer med Östermalmshallen när de snart stänger, flyttar till torget, för renovering. Framförallt vad händer när de sen ska öppna det nya Östermalmshallen? Tysta Marie kanske blir helt stum? Gifflarna kanske försvinner till slut?

Det enda som känns viktigt för mig är att jag hinner handla upp mitt presentkort innan det går ut. Många räkmackor blir det, men ännu fler gifflar!