Här kommer ett vardagstips i sann husmorsklass. Hur man ska välja bio eller teater? Vem orkar eller hinner läsa en hel recension? Ofta är de långa, fyllda med invecklade metaforer och högtravande meningskonstruktioner.

Här är mitt tips: börja bakifrån. Nio av tio recensioner avslutas med en kort sammanfattning som säger ALLT. Jag ger ett par exempel från dagens tidning, DN Kultur, men vill påpeka att detta gäller alla tidningar och recensenter, även av teater.

Sex filmer recenseras idag och jag citerar här den sista paragrafen från varje text:

Steve Jobs: Om du inte dyrkar Aaron Sorkins dialoger , eller tältar utanför Applebutiken varje gång en ny Iphone släpps, finns det ingen anledning att se den här filmen. (Tack bra då vet jag)

The big short: Kvitto: fem Oscarsnomineringar. ”The big short får mig att tänka att vi måste tala mer om svensk films brist på oförvägenhet. (Oförvägenhet – vad är det för jäkla ord, vad sägs om mod? Men jag tolkar det som positivt för filmen)

The 5th wave: ”The 5th wave” med uppföljare kommer att dra in sina pengar, men den kommer inte att få samma genklang in tweeniepubliken som de mer fantasifulla och pretentiösa föregångarna. (Går alltså bort)

Martha & Niki: ”Martha & Niki” är betydligt smartare än så, den vågar bevara lite hemligheter, den lämnar lagom mycket till fantasin och ger stort berättarutrymme åt dansarnas konstnärliga uttryck. (Topp – bokar)

Youth: Det ryktas att han ska filma in sin skitiga, kaotiska födelsestad Neapel nästa gång. Det är nog en bra idé om hans filmer inte ska bli en del av sortimentet i lyxhotellens souvenirbutiker. (Anar en viss plastig, tillpassad snyftare?)

Sällskapet – El Club: Pablo Larraín både vill och lyckas gestalta andlig nöd så att man bokstavligen får andnöd av filmen. Men det alltmer entoniga berättandet och bristen på ett riktigt starkt slut gör ”Sällskapet – El club” till en intressant men väl distanserad upplevelse. (Nja)

Ett ännu snabbare och effektivare sätt att slippa läsa recensionerna: Poängsättningen!